Är i slutet av vecka 34 nu och nu är inget roligt längre... depressionen börjar komma så smått och jag känner mig inte lycklig alls mestadels.
Jo med min dotter, trots att hon piper, gnäller och trotsar oftast så är hon ändå min älskade lilla höna som får mig att skratta och le om vartannat.
Jag har inte hittat boende ännu, vi har det hur trångt som helst.
Men man ska ju vara glad att man åtminstone har ett boende!

Alla känslorna är överallt på samma gång, har så mycket att tänka och känna bu så jag vet varken in eller ut om någonting längre.
Många dagar vill jag bara gå i ide ett tag då jag känner att min kropp bara arbetar emot mig...
Men snart är detta över och jag har min lilla ((stora)) pojke i min famn.
Längtar så efter detta lilla knyte.... ?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tro inte att jag är positiv nu! Fy fan... har åkt på lungsäcksinflammation... jippi... ...

Känner mig lika sliten som Bella i Twilight när hon är gravid med vampyrungen... Verkligen ingen ork, och då är de inte bara ett uttryck utan jag ÄR verkligen slutkörd! Och jag är bara gravid i v 22+5... Jisses... säkert för jag har en 3 åring reda...

Japp bilden är från vecka 20 och nu har jag klivit in i vecka 21! Jisses va overkligt... Och jag undrar hur stor jag kommer bli med den hära magen redan...! Aktiv bebis iaf,man kan både känna och se rörelserna utanpå nu :) Mer verkligt för mannen ...

Har inte vetat exakt hur långt gången jag har varit så jag har chansat på att den 19 februari skulle vara BF. Och igår när dom mätt färdigt bebisen i magen sa barnmorskan : Ja du är i vecka 18+2 och jag får det till att BF är 19 februari. Har man ...

Mannen är bortrest över helgen. Så bara jag och dottern hemma men de är supermys! Vi tackade nej till huset, det var kanon på alla sätt och vis men mannen kände inte att de var rätt så jag vek undan och lät honom bestämma. Har mastodontpanik över...