Är i slutet av vecka 34 nu och nu är inget roligt längre... depressionen börjar komma så smått och jag känner mig inte lycklig alls mestadels.
Jo med min dotter, trots att hon piper, gnäller och trotsar oftast så är hon ändå min älskade lilla höna som får mig att skratta och le om vartannat.
Jag har inte hittat boende ännu, vi har det hur trångt som helst.
Men man ska ju vara glad att man åtminstone har ett boende!

Alla känslorna är överallt på samma gång, har så mycket att tänka och känna bu så jag vet varken in eller ut om någonting längre.
Många dagar vill jag bara gå i ide ett tag då jag känner att min kropp bara arbetar emot mig...
Men snart är detta över och jag har min lilla ((stora)) pojke i min famn.
Längtar så efter detta lilla knyte.... ?

Tro inte att jag är positiv nu! Fy fan... har åkt på lungsäcksinflammation... jippi...

Känner mig lika sliten som Bella i Twilight när hon är gravid med vampyrungen...
Verkligen ingen ork, och då är de inte bara ett uttryck utan jag ÄR verkligen slutkörd! Och jag är bara gravid i v 22+5...
Jisses... säkert för jag har en 3 åring redan...
Aja more to come!

Japp bilden är från vecka 20 och nu har jag klivit in i vecka 21! Jisses va overkligt...
Och jag undrar hur stor jag kommer bli med den hära magen redan...!
Aktiv bebis iaf,man kan både känna och se rörelserna utanpå nu :)
Mer verkligt för mannen och dottern då med!

Vill såå gärna avslöja könet för mannen men han vill tvunget inte veta så jag biter mig hårt i tungan ofta!

Tror inte det kommer hålla, han är för nyfiken så han kommer be om att få veta..

Nog om det.
Ny dag imorgon, nya tag, nya chanser om ett jobb kanske?

Har inte vetat exakt hur långt gången jag har varit så jag har chansat på att den 19 februari skulle vara BF.
Och igår när dom mätt färdigt bebisen i magen sa barnmorskan : Ja du är i vecka 18+2 och jag får det till att BF är 19 februari.
Har man bra koll själv eller!? :)

Jag var så klart jättenyfiken på könet men sambon ville inte veta denna gången så nu går jag och bär på bästa hemlisen nånsin! I 21 veckor till ( +/- )
Jisses va jobbigt....

Det var en väldigt aktiv bebis så det var lite svårt att få bilder på "HEN".

Men här är bilder på bebisen,magen och infomation om denna veckans graviditet :)

Mannen är bortrest över helgen. Så bara jag och dottern hemma men de är supermys!
Vi tackade nej till huset, det var kanon på alla sätt och vis men mannen kände inte att de var rätt så jag vek undan och lät honom bestämma.

Har mastodontpanik över jobb just nu.. vill inte leva fattigt sen.. allt som krävs är ytterligare 3 månaders anställning för att jag ska få ny mammapenning och nya a-kassedagar, om jag är arbetslös sen igen så är dom rätt skönt attt ha....


Skit samma... Ultraljud på fredag och det ska bli superkul att äntligen få kika på bebis,få veta ett datum och också kolla könet. Mannen vill inte veta, likaså många i familjen så jag ska gå i några månader och försöka att inte försäga mig, kan bli spännande!


Kort och konkret

Go' natt!

Idag känns allt bra! (förutom kroppen som värker) men jag är glad och ser inga problem. Älskar dessa dagarna!

Ikväll ska vi kolla på ett hus som vi kanske ska hyra! Jag har redan varit och tjuvkikat och jag älskar läget! Vet dock att mannen inte kommer älska det lika mycket som jag... Han är en typisk stadskille medans jag är född och uppvuxen utanför stan och älskar lugnet.
Men jag ska jädramig övertala honom! :) Han arbetar ju ändå i annan stad mån-tors.
Men även om jag lyckas övertala honom så är de ju inte säkertatt ägarna till huset väljer just oss heller.
De är svårt att inte bygga upp förväntningaroch drömma sig bort lite... Som att barnen kan leka i den stora trädgården, alla kalas vi kan ha ((alla som får plats)), alla får ett varsitt sovrum och bara den här känslan av att kliva in i ett HUS istället för en trappuppgång som är fullt av grannar man bara stör sig på... Man får vara ifred här! Inte ens nån trafik!

Men de är dyrt....Och jag blev ju arbetslös för 3 veckor sen :/ Vem vill anställa någon som ser ut att ploppa när som helst?! Fast jag ska ju ha i februari...men de ser inte så ut!

Håller tummarna iaf! Återkommer...

...inte för att läsa andras för de har aldrig fallit mig i smaken och inte heller för att få en massa uppmärksamhet,utan bara för att skriva av mig helt enkelt.
Av nån konstig anledning vill jag alltid återuppta bloggandet när jag känner mig lite deppig.
Nu är jag gravid med andra barnet och det var samma sist.
Hoppas på att komma över detta men tror jag kommer vara en gnällröv denna gången med.
Grejen är den att jag tvivlar mycket på förhållandet när jag befinner mig i detta tillståndet: hormonfylld och väldigt svullen och har ont överallt -en allmän gnällröv.
Jag söker väl kanske alltid efter nåt bättre trots att jag faktiskt har det bra. Men de är bara som de där amåsakerna man vill ha; hålla handen,mysa i soffan,slippa laga maten en,få hjälp med att duka fram frukost och lite annat smått..
Men alla vet ju att bli det för många småsaker så blir ju ryggsäcken till slut full och otroligt tung.
Och orkar jag verkligen bära denna ryggsäck om och om,igen?

More to come